Ibland så förstår jag faktis inte hur ni tänker. Ni hör av mig till mig bara när det är något ni vill ha eller om det är något speciellt ni vill? Och sen står och kallar er mina "vänner", hur kan ni äns göra de? Jag är trött på att bli "använd" som om jag vore eran lilla leksak eller någonting, ni förväntar er kanske att jag ska höra av mig till er som ALLTID men det tänker jag inte göra, för om ni nu är så omogna så ni inte tål att jag faktist har en person i mitt liv som jag älskar och vill vara med hela tiden och inte sitte med er ute och dra runt på fest hit och dit  varje helg eller så fort ni får chansen så tycker jag att mitt sista är sagt till er. Det är ett riktigt fult beteende. JAg säger inte att det är fel att gå på fest/festa osv. Utan att ni inte faktist ser att jag har det bra, och kan ha roligt utan att behöva gå ut jämt, och ni kan inte äns umngås med mig om det inte gäller att gå på fest osv. För annars tycker ni att det är tråkigt. Och så kommer vi till det igen att ni faktist står där och kallar er mina kompisar? Vart är eran själv respekt egentligen? Vart är moralen? Vad tänker ni med? Jag tror inte någon tycker olikt mig, om det hade varit samma sak. Allt är bara fake. Och när ni väl ee med mig för att JAG möjligtvis har frågat så är ni så otacksamma eller vad man nu ska använda för ord, så jag vet inte vad. Min fråga är bara vad tänker ni med. Hur tror ni/ du att det kommer funka i längden? Du har lika mycket ansvar som mig att höra av dej till mej som jag till dej om du vill hålla kontakten. Men jag täner inte bry miglängre för nu har det gått en lång tid och du märker inte äns något. finns inte äns ord. TÄNK TILL !